Ostronodlingssafari
När vi kom ner i november såg vi hur man förberedde något under bron över våran flod La Won, vid kungapalatset strax väster om Mae Phim. Det är samma flod vi kör över och bokstavligt talat genom dagligen på vår väg till skolan. Genom eftersom vår närmsta bro ”repareras”, dvs man har rivit den under hösten och gjutit fundament. Sen har inget hänt sedan oktober.
Man har hindrat flödet genom fyll av den rivna bron och lagt trummor under fyllet så att tidvattnet kan röra sig. Thaistyle. Och ingen brådska. Thaistyle det med. Älskar det! Alla kommer ju fram ändå, så varför skynda? Utom vid högvatten för då får man vända om och ta omvägen ? Men eftersom den thailändska klockan går sina egna varv så är det lugnt, man kommer alltid i tid ändå 😉 LOVE IT!
Så plötsligt i måndags stod där en grävmaskin! Och lite jobbare tältade på ena sidan bron. Hoppet tändes hos många. Och nu bygger man gjutformar. Hurra!
Idag hade vi så äntligen bokat in oss på denna ostronodlingssafari tillsammans med goda vänner. 1000 THB för en båt visade det sig kosta nu. Priset har sakta gått uppåt på kort tid, 5-6-700 och nu 1000. Men men, det är en tur på 1 timme och 45 minuter och man kan vara dubbelt så många som vi var i båten. För vår del blev det 250 THB per person, ca 75 kr.
Först på med flytvästar, riktigt fräscha och bra. Passade även oss lite större västerlänningar. Vi var ensamma här denna dag och vår hitkallade engelskspråkige guide var inte så talför. Eller ja, det är faktiskt en ren underdrift. Vi fick fråga och undra saker, hon berättade knappt något alls.
Hur som helst, vi hade av andra som gjort turen fått veta att man först följer floden inåt land längs mangroveskog till en by utan vatten eller el.
Flera fiskarbostäder passerades. Och en del övergivna hus.
Det visade sig att denna by som var målet bara ligger ca 1 km från vårt hem. Rakt över korsningen hemmavid och en tvärgata från Röda vägen.
Det fanns både solpaneler, mcs och sarenger här. Och mobiltelefoner. Men inte framdragen el eller vatten.
I byn finns det 16 hus och tre familjer/släkter med ca 40 boende. Husen är väldigt enkla i de flesta fall, man hade börjat mura några hus så ekonomin har nog stärkts lite här.
Man livnärde sig bla på att tillverka ostronfångare. Ren cement rullades och lades på snöre i sandig jord. Om de även sålde dessa eller bara använde för eget bruk blev vi inte riktigt kloka på.
En söt liten dam plockade grön mango åt oss och skar upp. Riktigt gott. När hon såg att vi gillade det plockade hon mer och gav med oss hem.
Här i byn fanns en medicinman som tog kunder och helade dem. Denna kund kom körandes i sin bil och bodde alltså inte här. Så medicinmannen hade nog gott rykte. Vad vi såg så borde dock den kunden gå till ett större sjukhus och få en operation… Men tro kan försätta berg sägs det ju.
I byn livnärde man sig annars på att göra och sälja grillkol. Man hade 2 kolmilor där det tog ca 1 vecka att få fram kol. Den ena milan var fortfarande varm och man hade ännu inte kunnat tömma ur den helt.
Vi grillar allihopa en del så vi frågade om vi fick lov att köpa lite kol med hem. Glada blev de och for iväg och hämtade packade påsar uppe vid husen. 20 THB styck (ca 6 kr), dvs samma pris som i affärerna men här hamnade alla pengarna hos tillverkaren.
Man odlade palmer för bladens skull, dessa ger svalkande skuggtak.
Nu skulle vi åka utåt havet, dvs samma väg tillbaks och under bron för vidare färd ut till havet och ostronodlingarna. Floden används av många, flera större pumpanläggningar stod utplacerade att förse de invallade dammarna med räk och fiskodlingar med vatten.
Så fint läge och så fint det en gång varit! Helt övergivet nu, kolla in gardinerna till höger…
Bron i sikte, ducka!
Ostronodlingsramar i massor på båda sidor floden.
Jag och vår glada kapten. Tror han tyckte guiden var lite lam, för han visade och pekade och försökte berätta vad han såg. På thai såklart. Men vi nådde fram till varandra 🙂
Havet
Här skulle vi iland och kolla på, ja det var lite oklart. Det fick vi lista ut själva 😛 Kapten han visade lite ostronfångare och gjorde så gott han kunde.
När vi satt oss i båten igen så skulle vi ut och dra upp några hängen och se vad som fastnat. Dessa hade hängt i ca 2 månader. Men fångsten än var dålig, det var tydligen ett dåligt ostronår enligt guiden.
Längs floden är det ett 80-tal medlemmar i ”ostronodlarföreningen” som samverkar med hängen och odlingsramar i floden, sa vår granne som haft en mera informativ tur än oss. När hängena hängt ca 3 månader skickas de till Chantaburi för vidare tillväxt i ca 2 år. Inte undra på att ostron är dyrt…
Kungapalatset sett från flodsidan. Inte mycket att se numera, rätt förfallet och dåligt underhållet. Men härligt läge och säkert fantastiskt fint då det begav sig.
På andra sidan floden bodde man inte lika palatslikt.
Ostronspår…
Tillbaks till bron igen. Under bron satt en kille och gjorde konstverk.
Medans vi stod och kollade skyltar och tittade på konstnären såg vi små svarta trianglar i olika storlekar med hål som stod som utställning på ett bord. En större på 1 x 0,5 meter stod på marken. Vi frågade vad det var och det visade sig vara fisknäste man sänker ner i floden för att locka fisk att fortplanta sig och bli fler. Även de trådiga repen som vi sett på den sista ilandstigningen som såg ut som hår visade sig vara redskap i samma syfte.
Vi köper inte souvenirer, vi köper grillkol 😀
Det var en helt okej tur, men mycket åkande för rätt lite upplevelse och ny kunskap. En mera informativ och engagerad guide hade nog gjort turen rätt många snäpp bättre. Och en utombordare istället för en högljudd longtailmotor i otakt. En rak, tydlig och skyltad prissättning hade också varit uppskattat. Nu kändes det lite godtyckligt. Men det var ett okej sätt att fördriva en mulen dag med regn hängandes i luften.