Saigon eller Ho Chi Minh City?
Saigon/Ho Chi Minh City är en riktigt stor stad. 10 miljoner invånare som bor på en yta om 2 000 kvadratkilometer. Det finns över 8 miljoner motorcyklar i staden. När man åkte norrut i 45-60 min från city så trodde man att man nått landsbygd, då sa lokalguiden att vi är fortfarande i Saigon.
Han berättade att Ho Chi Minh City är det officiella namnet och det som används utåt av styret. Invånarna säger själva Saigon. Han sa även att om det hänt något bra, då är det HCMC som det pratas om, om det berättas om något dåligt då är det Saigon.
HCMC ligger i forna Sydvietnam, dvs de som var allierade med amerikanarna. Den historia som berättas är segrarsidans, dvs Nordvietnams. Det är ju som bekant segrarna som skriver historien… Det är smått förvirrande när det beskrivs som ”vi” i Vietnam. Man hör en bitter underton. Det finns otroligt många förlorare kvar, och det var en betydande del av befolkningen som flydde vid krigsslutet. Än idag är tex media strikt reglerat och demokratiska val finns ej. Presidenten och hans styre sitter i huvudstaden Hanoi, väldigt långt bort. Landet är avlångt likt Sverige så befolkningen är utspridd.
Åter till staden. Vi hade hört om en så fin och ren stad. Det var då inte vårt första intryck. När vi gick genom staden första dagen från Ben Thanh station på vår väg till hotellet, ca 1,5 km, så var det skitigt och orent och inte alls som man målat upp det för oss. Slum kan det beskrivas som. Vi undrade var tusan vi hamnat och vad vi gett oss in på. Råttor överallt, stora som hundar, och rutten avloppsstank eftersom gatan och den lilla trottoar som fanns kvar efter motorcyklarnas parkering var soptipp. Allt bara slängdes ut där. En riktig sanitär olägenhet. Har inte en enda bild på detta eftersom vi bara ville komma bort från det och fram till hotellet…
Hotellet hittades och det låg fint vid en av flodens biflöden och motsvarade förväntningarna. När vi kom upp till vårt rum som vette åt flera håll såg vi verkligen storstadens kontraster. Kåkstad blandat med skyskrapor. Bilderna nedan är tagna från våra rum.
Vi valde att åka taxi till det mesta. Trottoarerna i många kvarter var som tidigare beskrivits obefintliga. Och motorcyklar körde verkligen överallt, begreppet tuta och kör kommer nog från Saigon 😉 Transporter var otroligt billigt, 17 000 dong per km. Dvs under 8 kr. De flesta bilturer vi tog kostade runt 60 000 dong, dvs under 30 kr.
Valutan är en saga för sig. Inte ofta man tar ut miljoner i bankomaten. 1 000 dong motsvarar ca 42 öre. Vi räknade som så att vi tog bort de tre sista siffrorna och delade resten med 2. Då hamnade man nära priset i svenska kronor. Så 1 miljon är ca 500 kr. En restaurangnota kunde vara på 1,3 miljoner.
Sista kvällen begav vi oss till de upplysta kvarteren, de som riktar sig till turister och den rika inhemska befolkningen enligt vår vietnamesiske guide och ortsbo. En vanligt arbetande Saigonbo äter hemma, och om hen går ut är det till ett gatuställe eller café i sitt eget kvarter. Restaurangerna och dessa stadsdelarna är enbart för rika och turister. Vilket ju verkligen stämde. Det var lyxbutiker och det var fina kläder och stilettklackade skor på de vietnameser vi såg. Men mest turister från andra asiatiska länder. Vi var väldigt udda som ljushyade och ljushåriga. Och här var det rent och snyggt. Väldigt tillrättalagt för att visa upp.
Stadshuset var vackert kvällstid. Mycket mäktiga växter, hibiskus i stora krukor och rabatter.
Det var magiskt med allt ljus i dessa finare kvarter. Långt från den slum och kåkstad vi också gått genom några hundra meter bort. Storstadens olika sidor.
Vi är tacksamma att vi fått se alla sidor av staden. Tror att de som berättat om en fin och ren stad inte varit bortom de upplysta kvarteren.
Hey, var tog du vägen brorsan..? 😛