Snabba puckar!

Den planerade sportlovsresan till Vietnam och Ho Chi Min-staden (Saigon) hade vi helt givit upp när barnens öron aldrig ville bli friska. Sprucken och svårläkt trumhinna innebar flygförbud och vila. Istället planerade vi för fullt en alternativ tur landvägen till Kambodja och Ankor.

Men så plötsligt hamnade vi på Bangkok Hospital Rayong och fick örat rensat och inspekterat med kamera. Nya mediciner och inget flygförbud, kl.21 på måndagen. Flyget till Vietnam gick från Don Mueng Airport kl.07.40 på onsdagen så plötsligt fanns möjligheten att fullfölja våra ursprungliga planer. Dock utan planering och tidigare bokningar eftersom allt utom flygbiljetterna gått att avboka. Och fokus dagarna innan minst sagt legat på annat.

Innan vi lade oss på måndagskvällen lyckades vi boka familjevänligt boende både på Amari vid Don Mueng inför tidig avresa och på Sunland Hotel i Ho Chi Min-staden för själva vistelsen. Båda bokningarna blev faktiskt något billigare i sista minuten. Kriterierna? Egna sängar. Gärna två toaletter. Och restaurang på eller i direkt anslutning till hotellet. Vid flygplatsen prioriterade vi denna gång även gångavstånd till terminalen. Mycket lyckat, det hotellet kommer vi definitivt bo på fler gånger. Det fanns både badtofflor och morgonrock! ”Det är ju så det är på film” utbrast barnen ?

• 

• 

Det vi inte lyckades boka var taxi. Men vi har ju bil och trafiken i Thailand är faktiskt ganska lugn. Hur svårt kan det vara att köra själv? Har ju dessutom åkt alla delsträckor med taxi så vi hittar hjälpligt. Efter en snabb fråga till hotellet så var parkering heller inget problem, de erbjöd gratis plats inte bara för övernattningen utan upp till en vecka.

Barnen trodde inte riktigt på oss när vi började stöka och packa på tisdagsförmiddagen. Vi siktade redan från början att komma till Bangkok kl.18-19, vilket innebar avresa senast kl.15.

Tuffast var att leta fram och prova ut riktiga skor. Och strumpor. Det hade vi ju inte använt på länge…

Vi är hyggligt vana att packa och lyckades få ner alla kläder i en av våra strandryggsäckar. Skönt att resa med bara två ryggsäckar. Barnen fick stundtals varsin påse att bära eller kanske mer hålla reda på.

Trafiken mellan Laem Mae Phim och Don Mueng Airport kan verka hektisk och avskräckande, men på vägen hem konstaterade den kartläsande hustrun att ”det är inte värre än Stockholm”. Chauffören kan bara instämma. För det mesta håller man bra avstånd, tar det lugnt och visar stor hänsyn.

• 

• 

• 

Resan till flygplatsen tog något längre tid än både vi och Google trodde. Vi misstänker att det i huvudsak beror på att vi inte valde den upphöjda motorvägen upp mot Don Mueng. Vägbeskrivningen var lite otydlig så vi följde skyltarna mot väg 31.

På vägen hem så hittade Google en helt annan rutt genom Bangkok. Via en lokalgata ”i fel riktning” kom vi upp på en nästan öde motorväg. Korsningarna i Thailand är byggda helt annorlunda än i Sverige. Inte sällan finns det bara avfarter åt vänster. Skall man åt höger så får man vända. Ofta måste man åka ganska långt i fel riktigt för att kunna göra en U-sväng. Skyltningen är föredömlig, men man måste öva lite innan man helt förstår hur de tänker.

• 

• 

Detta inlägg blir det första om vår sportlovsresa. Eftersom vi rest lätt och utan datorer så har vi bara gjort kortare inlägg på sociala media under själva resan. Nu kommer detaljerna uppdelade efter både etapp, aktivitet och resdag…